HjortsbergDrivemark

Jobbar för tillfället med att byta sida för vår blogg.
Hittat en där det är lättare att lägga in bilder och tänkte därför börja skriva där istället.
Men jag måste ha tid och tillfälle till att flytta över en del saker innan jag lämnar den nya adressen. Så håll utkik här, för snart ska det bli bättre och då tänker jag se till att uppdatera oftare.

Ha det bra i sommarvärmen så länge.

//En mammaledig Therese =)


Goa killen....... Så skönt att få vara hemma med dig igen.

Idag när Tim hade ätit sin gröt och hans pappa hade gjort sig klar så tog de en promenad bort till Tims farfar och farmor. Där träffade vi faster och kusin Ella och de blev lika glada att se varandra, efter ett tag så gick faster, Ella , pappa och jag bort till farmor och höll henne sällskap till gammelmorfar Rune och extra gammelmormor Rosie kom med fika bröd som de köpt på byn, Tims farfar hade varit ute och fiskat med en kompis fått 45 makrillar. När de vuxna fikade så låg jag på en madrass och lekte och min kusin lånade min vagn och sov en stund. efter fikat gick pappa med mig hem i vagnen jag somnade strax utanför campingen och vaknade när vi kom hem och fick mat.

Bilder kommer senare....
En stolt Pappa Per

Har flugit helikopter idag. Helt fantastiskt.
Men innan jag skriver mer ska jag nog börja med att förklara, för de som inte vet, att min pappa jobbade som helikoptertekniker under hela min uppväxt. Först inom det militära och sen för ett bolag som heter Ostermans. Så jag har haft turen att få flyga vid många tillfällen. Men nu var det väldigt många år sedan. Efter att ha åkt gratis i alla år blir man lätt lite snål.

Idag var det då dax. Med mig hade jag Per och Amanda. Detta var verkligen en upplevelse jag ville dela med dom. Tim var kvar på marken med farmor, farfar och morfar Rolf. Tack för hjälpen!

Men som sagt, för min del blev det många blandade känslor.

Innan var det en väldig förväntan (tänk er ett barn på julaftonsmorgon).
Väl på plats i helikoptern var det som att nån kramade om mitt hjärta. Det var nästan smärtsamt.
När vi klev ur, efter en underbar rundflygning över Grebbestad, gick jag som i ett lyckorus. Det är helt fantastiskt att se världen från ovansidan. Känslan där uppe är oslagbar!

Men när vi stått på marken en stund igen kom sorgen över mig, med besked. Det gick runt tusen tankar i huvet på mig och en massa känslor sköljde över mig. För en gång skull försökte jag inte hindra dom. Jag ställde mig istället tätt intill Per och lät tårarna rinna. 

Tack älskling, för ditt stöd och dina försök att förstå mig (jag skriver försök för det finns ingen som helt kan sätta sig in i det om man inte upplevt det själv). Hade inte klarat detta utan dig. Jag älskar dig! 

I det ögonblicket var saknaden efter pappa enorm. Trodde hjärtat skulle brista på mig. Kändes som att jag aldrig skulle kunna sluta gråta igen. 
Fast efter en liten stund kändes det lättare och när vi sedan gick därifrån kändes det som att jag faktiskt kommit en bit på vägen.

Kanske låter fånig att skriva så om en helikoptertur, men jag tror att det var ett stort och viktigt steg för mig att ta.

//En flygande Therese, en bit på väg.

Det var denna helikopter som vi flög med...