HjortsbergDrivemark

Har varit en helt fantastisk helg!

Fredag:
Per började tidigt, för att förhoppningsvis kunna komma hem betydligt tidigare än vanligt för att kunna hjälpa till. Åkte upp till Tanum för att handla det sista inför dopet. Amanda var med och hjälpte mig.
När mamma slutade vid 16.00 träffade vi henne för att gå upp till församlingshemmet och förbereda. Per kom oxå hem då. Jätte glad och lättad att han kom hem så att vi kunde göra detta tillsammans.

Så jag, Per, Amanda, mamma och Rolf ställde iordning borden och stolarna och så hackade vi grönsaker. Jätte skönt när det var gjort. En sak mindre att tänka på inför morgondagen.

På kvällen kom min älskade kusin Micke, hans jätte trevliga fru (Catrin) och deras toppen goa grabbar Niklas och Sebbe. Åt tacos och satt och tjötade. Sen satte vi och i soffan en stund, men det blev inte en så sen kväll. Vi var trötta allihopa. Men under den korta tiden vi träffades då så blev jag helt övertygad att jag valt rätt fadderfamilj till våran Tim. Alla fyra var helt underbara med honom!

Lördag:
Helt underbar morgon! Per tog Tim så att jag kunde få sova en stund till och när jag vaknade så kom alla dom andra precis in genom dörren. De hade varit på bageriet och köpt färska frallor, medans jag fått sova en stund i lugn och ro.
Sen hade vi en lugn och skön förmiddag. Jag slapp åka med och göra det sista i församlingshemmet. Väldigt tacksam för det. Då kunde jag istället bli riktigt avslappnad och bara mysa med Tim.
Blev bara lite nervös på väg till kyrkan, kände mig stressad men egentligen helt utan anledning. Men väl på plats var allt lugnt igen.

Dopet sen var absolut perfekt! Vi hade våra nära och kära där och stämningen var väldigt fin och avslappnad. Det var en fin cermoni och när Amanda sjöng tror jag inte det var många ögon som var torra. Det var fantastiskt fint sjunget av henne och jag var oerhört stolt.
Och att sen Tim sken som en liten sol, pratade glatt med prästen och bara var alldeles, alldeles underbar gjorde mig ännu stoltare.


Stolta föräldrar, världens bästa stora syster och toppen faddrar.

Och efter det flöt allting på jätte fint. Kalaset efteråt var väldigt lyckat. Men det hade aldrig gott utan all den otroliga hjälp vi fick, i köket, med städning och bärhjälp.
Det känns så futtigt efter all hjälp vi fick men jag vill här och nu tacka alla så innerligt från botten av mitt hjärta. Utan Er (ni vet själva vilka ni är) hade det inte gått, eller så hade jag stressat mig sönder och samman.
Stort, stort tack! Ingen nämd, ingen glömd.


Min store bror Patrik, jag, min lille bror Andreas, Tim´s kusiner Klara & Ellen, Amanda & Tim.

På kvällen åt vi skaldjur och såg på Eurovision song contest med Rolf, mamma, Larsa, Åse, Solveig och Kalle. Jätte trevlig kväll! Tack alla för en toppen kväll!

Söndag: (även Mors dag)
Fick en jätte fin present från mina barn och toppen sambo. Frukost buffé på Sjögren´s.
Tyvärr var ju familjen Westlund tvungna att åka hem. Längtar redan till nästa gång vi ses. Så kul att umgås och jag känner att jag verkligen kan vara mig själv. Tack snälla för att ni finns och för alla sköna snack vi har tillsammans. Skönt att veta att jag kan säga precis vad jag tycker, tänker och känner.


Sysslingarna Sebbe, Amanda, Tim och Niklas.

Fika på campingen med Per´s toppen familj. Oxå ett sällskap jag trivs väldigt, väldigt bra i. Tror inte ni riktigt förstår hur mycke ni betyder för mig och min lilla familj, men jag gör allt för att visa er hur mycke jag tycker om er.

Som sagt en riktig toppen helg, men det tar på krafterna. Nu är jag jätte trött och ska se till att ta mig i säng. Återigen ett stort, stort tack!!

//Stolt, tacksam och trött Therese

Tack för alla stöttande ord i gårdagens inlägg. Försökte tänka på dom i väntan på Ultraljudet.

Jag försökte verkligen att inte oroa mig, men det gick väl sådär. Tur att Per var med, han kanske var lite orolig men han visade det inte och det var det stödet jag behövde för att klara av att ta mig igenom det.

Vi började med att äta lunch buffé på en Thai restaurang och det var jätte mysigt. (Tips till alla småbarnsföräldrar: Buffe är toppen, då kan man äta varm mat i omgångar). När vi satt där tänkte jag inte så mycke på vad vi skulle göra efter och var därför riktigt lugn.
Sen fick vi leta P-plats ett bra tag och istället för att bli irriterad över det tyckte jag att det snarare var skönt, det innebar ju att jag inte behövde gå in på sjukhuset riktigt än. (Det var inte bara undersökningen jag tänkte på då, det sjukhuset i sig ger mig rysningar. Varit där på tok för många gånger vid andra tillfällen.)
Väl inne i väntrummet tyckte jag själv att jag var ganska lugn, men Per berättade efteråt att då märkte han på mig att jag var nervös. Skönt att han känner mig så väl.
Inne på rummet höll jag mig hela tiden lite bakom dom andra. Per satt och klappade Tim på huvet och så sög Tim på sin pappa´s finger hela tiden. Sen var där en sköterska som höll om Tim och pratade med honom under tiden som läkare Magnus utförde ultraljudet. Och jag satte mig så att jag inte kunde se monitorn.
Fegt kanske ..........? Men sitta och titta på en skärm och inte förstå nånting av det som visas där och under tiden som man försöker förstå hittar man massa saker som kanske inte ser ut som det borde. Då kändes det bättre att inte titta alls.
Blev faktiskt mer nervös än jag hade trott att jag skulle bli. Måste erkänna att tanken att lämna rummet slog mig fler än en gång.

När läkaren sen stängde av skärmen och tittade på oss visste jag knappt vart jag skulle ta vägen. När han då sa att hjärtat ser helt normalt ut blev jag så lättad att jag fick kämpa mot tårarna. Fick Tim i min famn och kände en så oerhörd lättnad. Ville bara få på honom kläderna och gå därifrån. Men läkaren ville lyssna med stetoskopet oxå, och då hörde han ett litet ljud. Fast han förklarade snabbt att det kan man höra även på friska hjärtan. Han hade ju precis sett att det är ett friskt litet hjärta som bankar i vår älskade Tim´s bröst. Läkaren hade en väldigt fin förklaring (måste erkänna att förra gången han sa det till oss tyckte jag att det lät som något man sa för att lugna oroliga föräldrar, men nu lät det bara fint). Vissa barn har musikaliska hjärtan!
Tillslut blev vi ensamma på rummet för att klä på Tim i lugn och ro och då brast det. Då kunde jag inte längre hålla inne tårarna. Men dom rann av lättnad och lycka!

Så nu är det dags för att krypa upp i soffan en stund, att vara orolig tar på krafterna.


En pojke med normalt, men "musikaliskt" hjärta.

Tack älskling!
Vet inte hur jag skulle tagit mig igenom dagen utan dig. Du var ett underbart stöd och det var så skönt att känna hur bra du känner mig. Du sa dom rätta orden vid rätt tidpunkt. Men det bästa av allt var när du la armen om mig eller bara handen på mig, som för att bekräfta att du visste hur jag kände och att det var helt okej att känna så.
Jag älskar dig!

//En lättad Therese

Idag ringde de ifrån Uddevalla sjukhus. De hade fått ett återbud imorgon och undrade om vi ville ha den tiden för att återigen kontrollera Tim´s hjärta. Eftersom Per är ledig imorgon passade vi givetvis på att ta den. Känns lite konstigt att det kom så plötsligt, men det är nog bäst så. Då hinner inte jag att oroa mig så länge innan.

Innerst inne så vet jag att det inte är något fel på vår son. Jag tror att det hade märkts och jag tror även att man som förälder hade känt på sig ifall någonting inte var som det ska.
Men jag kan ju tyvärr inte låta bli att oroa mig lite i alla fall. Sist vi var hos läkaren för att kolla hjärtat var jag så säker på att han inte längre skulle höra något ljud som inte skulle finnas i Tim´s lilla hjärta. När det visade sig att det ändå var något litet ljud där blev jag först lite rädd och sen besviken på mig själv att jag inte räknat med det.

Så just nu har jag lite blandade känslor för morgondagen. Det ska bli skönt att få kontrollerat med ultraljud så att vi får besked, men samtidigt så kan jag inte låta bli att vara lite orolig för att allt inte är som det ska. Nej, nu går tankarna bara runt i huvudet på mig så det är nog bäst att stänga ner det här och ägna tankarna åt något helt annat.

Ha det bra! Återkommer med beskedet imorgon. //Therese

P.S Håll tummarna för oss.


Inte kan det väl vara nåt fel på den här lille läckerbiten?!?!